VÅR HISTORIA
1746 genomförde Carl von Linné sin västgötska resa och kom en blåsig julidag till Falköping. Han studerade floran på såväl Mösseberg som Ålleberg. När han vandrade uppför sluttningen till Mössebergsplatån förundrades han över att naturen var så växlingsrik. Han gjorde upptäckter – bland annat beskrev han, i sin än idag läsvärda reserapport, bland annat den sällsynta örten tistelsnyltrot. Även om Linné njöt av Mössebergssluttningen skulle det dröja ytterligare ett sekel innan den viktigaste komponenten för en framtida kurort skulle läggas på plats – dragningen av Västra Stambanan.
Greve Gösta Posse, en av initiativtagarna till järnvägens etablering på Falbygden, undersökte traktens möjligheter för en lokalisering av en vattenkurort och Mösseberg valdes då vattnet visade sig vara “särdeles ymnigt” i S:t Eriks källa. Vattnet kunde lätt pumpas upp och komma en kurbadinrättning till godo. En annan god anledning var att Mössebergssluttningen ansågs naturskön med en vegetation av ädellövskog och mattor av vår- och sommarblomster. Efter en studieresa till franska och tyska badinrättningar lades ritningar och förslag fram till byggnation på Mössebergssluttningen. Den 30 augusti 1864 fick projektet Kungl. Maj:ts godkännande för bolagsordningen för Mössebergs Kallvattenkurinrättning Aktiebolag, en benämning som senare ändrades till Mössebergs Vattenkuranstalts Aktiebolag.
År 1867 tillträdde dr Otto Torstensson, den förste badläkaren vid Mösseberg, i ”den ståtligaste och vackraste badanstalt som detta land dittills skådat”.
I Ny Illustrerad Tidning kunde man samma år läsa följande:
“Några minuters väg från Falköpings jernvägsstation å den södra sluttningen av det egendomliga Mösseberg, der bokskog ännu påminner om flydda dagars skogrikhet, framqväller en källa, kring vilken den nya badanstalten blifvit uppförd i smakfull stil. Inredningen är efter nyaste och bästa mönster.”
Det vackraste badhuset i Sverige blev endast fyra år gammalt. I slutet av badsäsongen, natten mellan den 5 och den 6 september 1871, eldhärjades denna stora träbyggnad. Badsäsongen var egentligen slut, inga gäster fanns kvar i byggnaden men tre badbetjänter innebrändes. Anläggningen ödelades helt.
Redan ett år senare uppfördes ett nytt badhus på samma grund som det eldhärjade. Gästerna som mot slutet av 1800-talet till stor del bestod av lungsjuka, ersattes med de som återigen såg kurortslivet som en tillvaro för de mer bemedlade – samhällets toppskikt. I parkens nya badkapell ringde klockorna till gudstjänst, något som författaren Harald Schiller beskriver i ”Där bergen blåna”:
“Längs parkens vindlande gångar, där de små villorna, vanligen hållna i vit färg, lyste i grönskan, skyndade badgäster i hundratal till det kapell, som i minst lika hög grad som själva badhuset utgjorde det sammanhållande bandet, år från år, mellan dem och göternas kanske främsta hälsobrunn, Mösseberg.”
Med sekelskiftet byggdes kurorten till ytterligare. Den 14 november 1907 invigde prins Gustaf Adolf Vintersanatoriet som förutom gästrummen hade en sällskapsvåning med magnifika salonger i svit, rökrum, biljardsal, matsal samt fullständig badavdelning, kök och en stor ekonomiavdelning i en souterrängvåning. Tidens finesser fanns här som elektriskt ljus, centralvärme och vattenklosetter.
Mössebergs salonger, som sedermera under flera decennier skulle hysa svensk elit, skulle självklart möbleras med det senaste modet – Jugend. Dessa jugendsalonger är bevarade in i vår tid. De celebra gästerna var frekventa besökare och här sågs under ett antal decennier besökare som hertigparet av Västergötland – prins Carl och prinsessan Ingeborg, skalden Verner von Heidenstam, målarprinsen Eugen, Märta, norsk drottning, Albert Engström, Folke Bernadotte, Gustaf Dalén, Thor Modéen och många fler…
Laboratoriesköterskan Karin Olsson beskriver sina möten med Prinsessan Astrid, sedermera älskad drottning i Belgien:
“Prinsessan Astrid var väldigt käck och trevlig. Hon satt gärna och dinglade med benen i en soffa och pratade med alla som kom. Jag vet att en gång sa hon att hon hoppades att bli gift men inte vem som helst – prinsen av Wales skulle det vara!
Även om många av Mössebergs kurorts forna, celebra besökare idag har gått ur tiden – går arvet vidare. Med det hälsobringande vattenflödet som ett fortsatt bärande tema är Mössebergs kurort tillbaka vid sina källor, sitt ursprung.
“Sällskapslivet vid Mösseberg bär prägeln af ett lugnt och stilla kurortslif, där inga hälsoskakande nöjen störa kurgästerna, men där dock rikliga tillfällen till förströelse finns.”
